Det absolut viktigaste utearbete hon höll på med, var att ta hand om djuren. Detta var också något mannen aldrig befattade sig med.
|
Korna skulle mjölkas och sedan utfodras med hö som hon fick dra ned från höskullen för hand. Detta var ett mycket tungt arbete och höet skulle räcka till kor, en häst och fåren. Fjøset skulle också rengöras och till hjälp fanns en ränna i golvet som hon kunde skyffla ned dyngan i. Arbetet tog drygt en timme.
På sommaren var korna i utmarka, och fåren i fjällen. Fåren hämtades från fjällsidan på hösten, vilket var något barnen brukade hjälpa till med. Korna skulle hämtas varje kväll, till sommerfjøset, för att mjölkas. |
I över tjugo år levererade hun mjölk till mejeriet i Tromsø - utan en enda anmärkning. Över 14000 gånger var hun ute i fjøset (eller upp til sommerfjøset) och mjölkade sina kor; sommar som vinter; regn, snö eller sol.
Allt togs tillvara
Köttet skulle tas om hand och hängas ut för att torka. Skinnen skulle tillredas, för att kunna användas för att bl a sy komager. Skinnen las i elven för att djurets päls skulle försvinna, dvs huden skulle röytes. Sedan garvades skinnen med bark.
Tarmarna tvättades för att kunna användas till korv-skinn. Blodet tillredes genom att vispa det (för att förhindra koagulering), sila det och till slut laga mat av det. Bestemor lagade bl a blodpannkakor och blodboller. Allt detta tillredningsarbete gjordes uteslutande av kvinnan.
Under våren, sommaren och hösten var i stort sett utearbete det mest krävande och tidsödande arbetet. Det var dock också det arbete som Bestemor verkligen tyckte och tycker om än idag. Då fick hon vara ute i skog och mark. Detta var också det hon alltid gjort som barn, då hon ofta t ex följde med hennes far ut i fiskebåten och rodde. En gång fastnade hennes finger i "spellet", som är en trärulle som linan löper i, och fingret kapades av. De vände dock inte hem förrän hela fångsten var bärgad. Det var viktigare.
Bärplockningen var också ett arbete som tog mycket tid, men ett arbete hon fortfarande älskar. Det skulle plockas blåbär, lingon, samt lite hjortron för speciella tillfällen. Bären blev saft och sylt.
Helene/Aud
Bestefars utearbete, samt gemensamma arbetsområden
Bestefar var fiskare, och var borta stora delar av året. Först for han till Lofoten ett par mnd. Han kom hem ett par veckor och fick torra, rena kläder. Sedan följde han fisken till Finnmark på Finnmark-fiske. På sommaren och hösten fiskade han i fjorden, men var i alla fall hemmavid.
Det var han som tog hand om båtarna, skötte om redskapen, lagade nät och tog hand om fisken. Fisken saltades och lades i trätunnor i källaren. En del av fisken hängdes på tork nede vid fjæra (stranden), i stora träställningar.
Veiarbeid på Marvoll - Johan Grønvoll, Rikard Larsen stående; Anton Skogli, Amandus Haugli, Almar Nilsen sittende
Under hösten tog också Bestefar ströjobb - säsongsjobb, för att få in pengar. Det kunde t ex vara vägarbete. Det andra sättet som pengar kom till huset var genom den förtjänst som männen gjorde ute till havs, vid Lofotfisket.
Förutom fisket så arbetade Bestefar med jorden. Ett tungt arbete var att gödsla jorden med dynga, vilket han gjorde. Det var också han som byggde hesjer, de ställningar man hänger upp höet i, för att torka.
Det var mannen som slog höet, men annars var just skörden något som alla hjälpte till med. Det skulle slås, krattas ihop, hängas på hesjer för att torka och sedan lagras på höloftet (lemmen). Att plocka potatis och skörda höet gjordes gemensamt. |
|
Under skördetiden skötte Bestemor om barnen vid sidan om, samt lagade all maten till alla män som jobbade med höet. Bl a berättar min mor att hon brukade gå ut i marka för att plocka bär till nästa måltid, så att de skulle få färska bär.
Bestefar högg också ved och tog torv till bränsle. Detta hämtades från torvmyrarna vid fjällsluttningarna, med hästen till hjälp. Även här hjälpte dock kvinnan till, efter mannen hade börjat. Det var ofta kvinnorna som klöv torven och satte den upp mot varann i fyrkanter för att torka den. Sedan staplades den under "torveskjaaen", ett torvhus som var ett tak med fyra pinnar ned i marken. När torven fyllde skjaaen blev det vackra mönster på torvväggarna.
Slakten var också något som engagerade båda könen, men när djuret var slaktat och styckat så tog kvinnan över.
Helene og Aud i Oladalen Updated 2011-11-05