Den nedanforstående teksten som behandler samenes vei til Nordkalotten er dessverre feil. Samenes vei til Nordkalotten har av nyere forskning viset seg komme østfra, alltså "over the top" og direkte inn i Nord Norge og Finnmark for siden å spride seg sørover. Dette går tvert imot den foreslagna innvandringsveien man trodde på for noen få år siden. Komsa- og Fosnakulturens sydligste boplass i Norge er eldre enn den nordligste i Danmark og viser på denne måten innvandringens retning. Fra nord og sydover flyttade samene.
Det aksepterade dogmat nu är att människan uppstod i Afrika och vandrade därfra ut och befolkade hela världen. Hur kom det sig så att jag fanns till i Oladalen?
Samernas väg till Nordkalotten
Man kan belägga vandringsvägar och uråldriga samband på flera sett, till exempel genom språkstudier, genom genetiska studier och genom arkeologiska studier. Grottmålningarna i Altamira i norra Spanien och i Lascaux i Frankrike er mycket välkända. Kulturerna som skapade dessa konstverk räknas gå tillbaka ca. 25000 -20 000 år och målningarna är således arbeten av mycket tidiga europeer. Människorna i Spanien och Frankrike fyllde grottväggerna med naturtrogna djurmotiv som avslöjer en nära och stor förtrogenhet med djuren. Ögat som ser djuren viser skarp iaktagningsförmåga och handen som målar viser konstnären i arbete. Medans måleriet pågick i grottorna i södra Europa var Scandinavien fortfarande täckt av is, den så kallade inlandsisen. Isen släppte sitt grepp så sakteligen under de senaste 10 000 åren och naturligvis fulgte människorna och djuren och floran efter. Uppsala der jag bor, blev isfritt för ca. 9 000 år sedan.
Vandringen norrut
Denna innvandringsteorien teorien bygger på att samernas förfäder kom söderifrån och att de fulgte isen norrut efter hvert som den smelte undan.
Istäcket langsmed Atlanterhavskysten smälte först och på så sätt skapades det en isfri korridor langsmed norskekysten. Här färdades folket norrut. Både Fosna och Komsakulturene (tidiga kulturer i det som nu är Norge) med huvudgrupperingar på Vestlandet och i Finnmark kan forstås som efterlämningar av denna bosättanda vandring. Denna västliga immigrationsväg följde kanten på inlandsisen i väst och blev samernas (deras förfäders) väg mot Nordkalotten.
En andra vandringsled följde kanten på inlandsisen i öst. Detta blev immigrationsvägen för de sibiriske folkslagen hvis levemåte i många stycken påminner om samernas och som är nära besläktade med dessa. Folkgrupperna blev alltså åtskilda på grund av isen, en grupp gick till vänster upp langs med norskekysten, en grupp gick till höger, alltså österut och norrut till Sibirien. Den stora skillnaden mellan det sydsamiska och det norrsamiska språket kan förklaras med hjälp av isen. Norska kysten var isfri.
Bosättningar fanns, men dessa kunne inte sprida sig österut. De var avskurna på grund av inlandsisen. När så isen slutligen försvann, even i innlandet, vandret förfedrene till det som senare blev den sydsamiska befolkningsgruppen, österut inn i landet. Hela processen pågick under 10000 till 15000 år. Man har tidsbestemt det hela genom att bestemma mutationsfrekvensen i kvinnornas mitokondria.
Framme
I Alta finns det enorma fält med hällristningar. Här återfinner vi samma motivkrets som i Altamira och Lascaux, det vill säga en kultur som avbilder sine djur.
I Altamira och Lascaux målar man i grottor, i Alta framstiller man sina bilder på stenheller, men man är upptagen av samme sak, att naturtroget framställa de djur man omges av. Renar, älgar och björnar förekommer i stora mängder i Altaristningerna och ofte ser man en stor kveite (hälleflyndra) fångad på en krok.