Den 6 Julii reste vi till Lyngens kyrka. Pastor Junghans, redan underrättad om vår ankomst motte oss på stranden och beledsagade oss uti sitt hus. Vi hunno ej väl in, förr än man åter presenterade ett glas franskt bränvin utan något att äta däruppå. Han klädde sig snart i sin prästerliga dräkt. Dess rock liknade nära våra prästkoftaner, men kragen var olik, gick rundt om halsen och lag uti hundrade veck och bukter. Han ursäktade sig, att han nu nödgades gå upp i kyrkan för skriftningen, hvilken här går ganska långsamt, emedan hvar och en kommunikant absolveras särskildt. Vi gjorde emedlertid ett morgonbesök hos handelsman Klæboe. Vi emottogos äfven här mycket artigt. Hans vackra fru trakterade med likör och konfekt. Vi förebråddes att vi ej ägt nog förtroende till dem att där taga kvarter, och anmodades att flytta dit, hvarest vi skulle äga all vår frihet. Frun proponerade en promenad i trädgården, den man hvarken kunde eller ville afslå. Deras trädgård eller rättare kryddgård bestod af några sängar med kökssaker, några vinbärsbuskar och blommor. Det oaktadt var det dock nöjsamt att så långt i norden få se en någorlunda regulär anläggning; också förklarade fru Klæboe »at hun vore meget fornöjet med sin haven, og at hun paa dette sted tilbragte mange öjeblik paa deres korte summer». Litet efter infant sig också herr Klæboe i trädgarden och forklarade det man ej ustraffet maa promenere med andras Koner (hustrur), uden at jeg genast ägde at följe ham for at pligte i lysthuset; hvem vågade sätta sig emot värden och hvem ville, när plikten bestod uti att tömma en butelj madeira! Då vi ej kunde finna oss uti att flytta vårt logi dit, anmodades vi på det förbindligaste att under vårt vistande i Norge ofta göra deras hus den äran att besöka det. Det ringde; vi togo afsked och gingo upp i kyrkan.
Här gnolades en förfärlig sång, och deras långa psalmer togo aldrig ända. Junghans hölt sedan en ganska städad predikan. Efter predikan sjöngs åter lika länge. Sedan förrättades kommunion, men gick skriftermålet långsammare än hos oss, så gick detta så mycket fortare; han utdelte sakramentet ganska hastigt, utan att stadna så länge vid hvar och en, och därpå upprepade han gemensamt för hela den omgången några ord.
Efter slutad gudstjänst återvände vi till prästgarden, dit vi voro budne till middagen. Man satte sig till bordet utan att läsa på det svenska viset förut, utan sedan tog man händerna tillsammans. Om man vid ankomsten till hvart hus nödgades smälta bränvin, så visste däremot de norske icke, hvad vår apetitsup vill säga. Anrättningen var ej stor, men tillräcklig; den bestod förnuftigtvis ej af mer an två rätter god mat, därpå drack man sitt matvin, tog åter tillhopa händerna och steg sedan ifrån bordet. Matmodern tillät alldeles icke, att man kysste dess hand utan nekade det, innan man kysst henne på mun; ville man sedan vara mycket artig, kysste man äfven dess hand. Men ej nog härmed; landets sed fordrade äfven, att alla närvarande herrar och fruntimmer måste äfven kyssas; jag iakttog troget den norska sed, så ofta det var fråga om flickor och yngre fruar, men drog mig ur spelet och följde vår svenska sed med de åldriga och hakmössade matronor.
Efter middagen språkades hvarjehanda. Det föreföll mig oväntadt att hos en präst så långt uppe finna de lärde journalerne från Köpenhavn. Han bestod sig utom avisorna äfven Köbenhavnske lærde Efterretninger och Minerva. Straxt på maten dracks åter kaffe och åter straxt därefter te. Mot aftonen reste vi tillbaka till Kvalviken. Denne aftonen var rätt vacker. Jag tog därfore min insekttång och gick uppföre mot Kvalviksfjället. Flere sällsynte Phælener sysselsatte mig hela natten, så att jag icke återkom förrän kl. 1/2 till 8 följande dagen.
[Handelsman Klæboe's "vackra fru" was 36-year old Karen Hagerup. The Klæboe's household included three young children, an unmarried nephew and seven servants. Pastor Henning Junghans and his wife Wilhelmine Lovise Bruun were childless and their household only ran to four servants, but there is no doubt that Klæboe and Junghans belonged to the top layer of Lyngen society.<-- BackNext -->
It would be nice to know if "några sängar med kökssaker" included potatoes. Junghans was an early proponent of potatoes in Lyngen as was fru Klæboe's brother-in-law, Claus Monrad, Lyngen's first doctor.]