Den 11 Julii. Kl. 6 förmiddagen anlände vi till stranden af Lyngseidet uti Lyngsbotten. Innersta delen af denna fjord kallas Omajses fjord, och därvid ligger Juken, marknadsstället, det svenska handelsmän ifran Torneå alltid besöka. Nästa del därtill kallas Lyngsbotten, därvid ligger Lyngseidet, och ytterst den egentligen så kallade Lyngsfjorden. Handelsman Klæboe, som vantat oss, var redan uppstigen, hvilket ej är vanligt i Norge, där man vanligtvis lägger sig kl. 12 och stiger upp 9 eller 10. Han beledsagade oss i vår fulla jaktrustning in uti sitt hus; frun var ännu ej uppstigen, men snart visade hon sig och hälsade oss med en morgonkyss. Vid alla möjliga tillfällen användas här kyssar. Hälsning, tacksägelser, afskedstagande, allt förmedelst kyssande. Komplimenter betalas i samma mynt.
Kaffeappareillen framdrogs. Uti alla hus är kaffeservisen en hufvudsaklig prydnad och är merendels placerad midt emot dörren, att första ögonkastet möter den, och utgöres af en hel hop uppstaplade koppar och fat, sockerdosor, té- och kaffekannor, tékokare m. m. Kaffet inbars nu. Värdinnan satte sig pa præsidiestolen, och andre stolar voro rundt omkring bordet framsatta for oss assessorer. Man gick likasom till en vanlig måltid. Flere koppar tömdes nu efter landets sed, och straxt därpå äfven så mycket te. En Kolderup var närvarande fran Tromsön, och önskade oss vara välkomne dit efter. Kaffedrickning är för de norske en så kär sak, att de heldre skulle umbæra många af sina nödvandigare behofver. Fru Klæboe forsikrede, det hun ej önskade at være en svensk kone og det ur flere skäl. Jag bad henne nämna dem. Hon förklarade sig: at man i Sverige kun fordrister sig at tænke og än mindre at skrifve det man vill, og for det andet faaer man ej drikke sit kaffe. Det sednare kunde jag ej neka, men bestred dock det förra, men hon fortfor utan att låta öfvertala sig, att man under den danska regeringen äger mera frihet än under den svenska. - Jag företog en vandring upp på Lyngenfjallet, som ligger straxt intill, så att dess branta fot stiger anda ned mot Klæboes gård. Hela denna trakt består ej af annat än fjällsträckningar, emellan hvilka inlöper vikar af Västerhafvet, och på dess stränder finnes här och där någon liten plats tjänlig för odling; på dessa ställen hafva dels norske finnar, som här äfvensom svenske finnar kallas kvenar, dels från Sverige öfverflyttade lappar, i synnerhet fran Juckasjocki och Enontekis, satt sig ned och lefva till större delen af fiske. Deras torra sejd och gråsidor afyttras sedan till handelsmännen härstädes mot 5 à 6 mark för vågen, det vill säga för något mera an 10 à 12 Rdr banko svenskt mynt, då kursen är al pari. Hos Klæboe var man ganska väl ackomoderad. Man bemöttes med en gästfrihet och höflighet, att en okänd främmande ej kunde önska sig bättre.
Sedan jag nedkommit fran fjället mot aftonen, fördes jag af frun uti deras haven, hvarest handelsman undfägnade uti lusthuset med punsch. Deras aftonmaltid var ganska enkel, endast två rätter, men smaklig mat och godt matvin. Man gick till sängs och nedbäddades emellan bolster. Täcken nyttjas alldeles icke här, utan man far ett icke långt ifran så tjockt bolster öfver sig som under. Den goda tillgang, som är på sjöfågel och däribland ejder, torde vara orsaken till denna lyx.
Den 12 Julii. Mot kl. 10 kallades man till kaffe och tedrickning. Mellan k1. 1 och 2 dinerades. Efter middagen fördes man åter till lusthuset, hvarest åter punschades. Fru Klæboe bemäktigade sig med mycken artighet min nåldyna, som under resan blifvit söndersliten, och under förevändning att taga profnålar därifrån, tog den med sig, men återlämnade den snart, öfverdragen med mycket väl broderadt sidentyg.
<-- BackNext -->