Den 13 Julii. Pa förmiddagen sammanlades våra saker, och straxt efter middagen togo vi afsked från Kvalviken och stego i båten, beledsagade af Jämdal. - Skott lossades i flere omgångar från stranden, hvarpå vi svarade från båten. - Vinden fyllde seglen, och vår båt ilade till Lyngseidet, dar vi åter emottogos af pastor Junghans, som i dag såg sina grannar församlade hos sig. Fruarna drogo systerligen ett parti trisette, och herrarne drucko sin bischoff. - Sedan man superat hos Junghans och våra saker blifvit öfverförda till Nordkjös, en vik af hafvet hvarifrån vi i morgon skola fortsätta vår resa, inlogerades vi öfver natten hos handelsman Klæboe.
Den 14 Julii. Sedan man druckit kaffe och frukosterat, togo vi afsked, och jag lämnade med rörelse ett ställe, där jag okänd i ett främmande land njutit så mycken höflighet. Vi gingo nu till fots 1/4 mil bredvid foten af Lyngsfjället till Nordkjös, dit våra saker igår öfverfördes, och dit våra roddare voro stämde.
Vi stego om bord uti en tamligt stor skärgårdsbåt, tillhörig gästgifvaren (handelsmannen) härstädes Figenschou. Efter en stund kommo vi ut i Ulfsfjord, hvars inre del på Hermelins karta oriktigt nämnes Strömmenfjord, men heter Sörfjord; äfvenledes är Ulfstind, som nu passerades af oss, på samma karta orätt placerad längre norr, på ett ställe som kallas Klubben. Innan vi seglade förbi Ulfstind styrdes sv., men sedan blef kosan so. Vinden var knapp; storre delen af vägen måste ros, och vi framkommo ej till Tromsö förrän morgonen
den 15 Julii. Tromsö stad är belägen på en ö af lika namn åt den sidan, som vetter inåt fasta landet, som med allt skäl kan kallas fast, då det blott består af sammangyttrade, ofantliga fjällberg. Staden har för några år sedan fått privilegier. Den ligger icke obehagligt och har tämligen god hamn emellan staden och fasta landet, hvaröfver är kanske en sextondels svensk mil. Vid anläggandet af denna stad åsyftades att därigenom öppna kommunikation emellan Ryssland genom handel på Arkangel.
Också hade rörelsen de första åren varit tämligen stor, men denne handel har sedan af den galne Paul blifvit förbuden. Nu består den endast uti att afyttra ortens produkter, som mest utgöres af torkad fisk, sejd eller gråsidor, tran och litet skinnvaror. Staden är ännu mycket liten. Den består af sex à sju handelsmän, tullforvaltare, präster, någre handtverkare och fiskare, så att folkmängden knappt torde stiga till femhundra personer.
Vi togo logi hos prosten Schelderup, som med mycken artighet emottog oss. Sedan besöktes Gæver & Figenschou (Comp.) det förnämsta handelshus uti staden. Straxt vi inkommit, hissades danska flaggan på ett fartyg, som låg i hamnen straxt utanför fönstret; jag frågade om detta vore nagon signal att sjöfolket skulle gå om bord, men herr Figenschou förklarade »at det är for deres skyld, som vi ha den ære»; det blef då straxt bekant att svenske voro ankomne till staden och innan kort voro flaggor hissade på alla fartyg, som lågo i hamnen.
På eftermiddagen hölls graföl i prostgården. Här tillgick på samma sätt som i Sverige. Man dränkte minnet af den aflidne uti viner och bischoff, politiserade, åt valnötter och krukrussin. Alla stadens herrar voro här församlade och fingo samteligen godt rum uti en medelmåttigt stor sal. Mot aftonen speltes något, som kallades pock, och tycktes vara någon slags variation af vårt pass.
<-- BackNext -->